Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 14
�Ja. Jag �r nog den han �r mest tillsammans med�, sade g�sten stillsamt
i det han slog sig ner p� den sittplats hon med en r�relse af handen
anvisat honom. �Vi trifvas s� godt med hvarandra. Det kommer sig kanske
af att vi �ro s� olika.�
�Ni har s�kert k�nt honom l�nge?�
�Sedan han kom till Stockholm.--Det �r nu tre �r sedan.�
�Jag tror nog han n�mt ert namn n�gon g�ng; men han �r icke mycket
meddelsam.�
�Nej. Vill man veta n�got af honom f�r man dra det fram med en t�ng--s�
vida han inte �r s�rskildt i st�mning--och det h�nder inte ofta.�
Der l�g i sjelfva det s�tt, p� hvilket han talade om William, n�got som
med ens er�frade moderns hjerta.
��r han lika sluten mot er som mot--mot andra?� afbr�t hon sig.
�Han �r visst sluten mot alla.�
Inom sig skakades modern af en nerv�s ifver. Om hon kunde vinna denna
menniska var det som att f� en sidod�rr �ppen till sonens egen verld,
som han tycktes h�lla s� omsorgsfullt tillsluten f�r henne.
�Han f�refaller s� allvarsam�, framkastade hon som en likgiltig
anm�rkning. �Eller r�ttare: hans sk�mtsamhet har ingenting af ungdom och
gl�dje.�
�Nej. Jag tror aldrig han varit ung. Han var tjugutv� �r n�r vi
tr�ffades f�rst och redan d� hade han sin typ f�rdig.�
�Sin typ?�
�Ja. Jag menar detta kalla, f�rsm�dliga...�
�Tror ni det �r konstladt?� fr�gade hon hastigt i det hon s�g upp.
�Konstladt �r kanske inte r�tta ordet. Det �r hans s�tt att vara. Vi
nutidsmenniskor ha ju alla ett med omsorg utarbetadt s�tt att vara. Hvar
och en v�ljer f�rst�s det han anser b�st i �fverensst�mmelse med sin
natur.�
�Tror ni d� han af naturen �r s�dan?�
�Nej. Snarare motsatsen. Jag tror att han i sjelfva verket �r s�llsynt
vek och bl�dig--och att han valt sin mask derf�r, att den skyddar.�
�Tror ni han haft n�gon sorg?�
Hennes stora hand hvilade p� bordet och hon betraktade uppm�rksamt en
liten fl�ck p� dess skifva. Hon gned den af med fingret utan att se upp.
�Antagligen har han haft det. Det ha ju alla. Kanske har den satt
djupare m�rke i honom �n i andra; men det vet jag ingenting om.�
�Ni anar heller ingenting?�
�Nej. Han h�ller allting f�r sig sjelf. Han �r s� van att vara ensam.�
Der fl�g en skyggt forskande blick fram under moderns s�nkta panna. Det
var som om hon misst�nkt att den talande haft en dold undermening i sina
ord, men hans ansigte hade intet som tydde h�rp�. Det hade samma
v�lvilliga, undfallande uttryck som f�rut.
�Ja, det �r olyckan�, sade hon blott.
Men strax derefter kom det, som en �ngest, man icke kan h�lla tillbaka:
�N�r jag icke s�g honom trodde jag allting var bra...�
�Det hade kanske inte hjelpt om ni varit med honom�, sade v�nnen, som
f�rstod hennes tankeg�ng.
�Hvem vet? Han sade f�r ett par dagar sedan att han var lam inv�rtes.
Det gjorde ett s� tr�stl�st intryck p� mig--hans mor. Han har mist
f�rm�gan att h�lla af n�gon och tomheten sen allt �r slut �r det enda
han har kvar. Det �r en ungdom utan drifkraft--en sommar utan sol--
Jag fruktar att hans m�jligheter aldrig skola sl� ut...�
Previous Page
| Next Page
|
|