|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 13
Hon s�g upp. Detta var f�rsta g�ngen n�got likt en smekning funnit v�g
mellan dem. Hans s�tt att afbedja var s� klumpigt intagande och s�
r�rande tafatt; hon blef alldeles afv�pnad.
�N�r mamma ber�ttar f�r barnet f�r barnet icke vara elakt�, sade hon
blott och hennes r�st blef mjuk som ett adagio p� en violoncell.
�Icke?� h�rmade han f�r att visa att han v�gade sk�mta �nnu. �Allra
minst mot sagoprinsen�, tillade han sakta med en blandning af vekhet och
ironi, men med �fverv�gande vekhet.--
Modern tyckte sig aldrig ha varit sin son s� n�ra som nu. Hon hade en
k�nsla af att hon f�tt blicka innanf�r det h�rda, kantiga skalet, dit
han aldrig l�t ett fr�mmande �ga tr�nga in, derf�r att han der g�mde det
finaste i sitt v�sen, det som var f�r godt att ses af den profana
m�ngden. Och n�r hon den aftonen g�tt till s�ngs somnade hon i en
gladare st�mning �n hon k�nt p� mycket l�ng tid.
De tv� f�ljande aftnarne v�ntade hon honom f�rg�fves.
Hon br�kade sitt hufvud med tusen antaganden, hon undrade om han kunde
ha blifvit s�rad af den lilla tillr�ttavisningen; hon grubblade och
v�ndades. S�ka upp honom ville hon icke; hon visste att hvarje n�rmande
fr�n hennes sida kunde framkalla en ov�nlighet fr�n hans.
Det var tredje kv�llen just vid den tiden d� han brukade komma. Hon gick
fram och tillbaka i salongen, r�knande kvart efter kvart. Det f�ref�ll
henne som om h�nglampan h�ll p� att slockna, som om tystnaden var
f�rebud till en evig natt med tomhet och gl�mska. Hon m�ste se upp p�
v�fnadernas och broderiernas brokiga m�nster f�r att �fvertyga sig om,
att ljusskenet icke tynade af. Nej, det var hennes egen d�da, tunga
sinnesst�mning som lade sig �fver h�rselns och synens nerver.
Allts�, icke heller i kv�ll skulle han komma.
Hon kastade sig framstupa p� en ottoman och borrade ansigtet in mot dess
mjuka stoppning, medan hon tryckte knutna h�nderna mot sin panna. Hon
snyftade icke, det var jemmerskr�n, vilda rytanden af sm�rta som hon
kv�fde i kuddarne.
P� hennes ob�ndiga natur med dess intensitet i alla k�nslor verkade
denna vildhet i utbrottet som en lisa.
Det ringde p� klockan der nere. Hon satte sig hastigt upp och lyssnade.
Kunde det vara han som ringde. Men han hade ju nyckel till entr�en.
Det l�g veck mellan �gonbrynen och den str�fva luggen stod uppstruken
fr�n pannan. Det var som hade de skarpa �gonen och den half�ppna munnen
gjort gemensam sak med h�rseln f�r att uppf�nga minsta ljud.
S� sprang hon hastigt fram till spegeln och ordnade sitt h�r. Der h�rdes
steg fr�n trappan.
Ett �gonblick derefter knackade det p� d�rren.
�Stig in!�
�Urs�kta!... Mitt namn �r Hedstr�m�, sade en l�gm�ld r�st, som i sjelfva
sin klang hade n�got af v�lvilja och undfallenhet.
Fru Zimmermann s�g p� den nykomne, en l�ng, smal, ung man med helsk�gg.
Hennes ansigte var s� lugnt och kallt och tillm�tesg�ende som om aldrig
en sinnesr�relse dragit fram der�fver. Endast handen, som st�dde mot
bordet, sk�lfde starkt; men det k�nde blott hon sjelf; g�sten s�g det
icke.
�Jag �r fru Zimmermann. �r det mig ni s�ker?� sade hon med sin djupa,
lidelsefria altr�st.
�P� s�tt och vis, ja. Jag tr�ffade Wille h�romdagen p� gatan och han
f�reslog att jag skulle s�ka honom h�r en kv�ll. Jag ville gerna g�ra er
bekantskap.�
�Det gl�der mig mycket att ni kom.� Der var en hjertlighet i ton och
s�tt, som gjorde henne helt f�r�ndrad. All stelhet var med ens
f�rsvunnen.
�Ni �r en af Williams v�nner?�
Previous Page
| Next Page
|
|