|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 12
�Ja, det �r just det�, sade han. �Man upplefver s� mycket och det mesta
g�r f�rloradt.�
�Ja. Och n�r jag var ensam var det mig ett slags s�llskap att skrifva.
Det var som att samtala med n�gon, som icke var n�rvarande...�
Hon teg ett �gonblick och s�g hastigt och skyggt upp p� sonen, men han
m�rkte icke att hon h�r gjorde ett afbrott i sin tankeg�ng.
�Jag har ett utveckladt spr�ksinne�, fortfor hon, �och det �r mig ett
n�je att f� leka med satser och ordv�ndningar, som ett barn leker med
ett stycke mjuk lera; det kan formas till allting, kn�das ihop igen och
formas p� nytt.�
�Aha--d� �r det efter dig jag �rft mitt sinne f�r stil och form.�
�Prat! Det jag skref var bara bagateller, sm� raderingar--penselsudd.
Det kostade mig ju ingen anstr�ngning att l�ta pennan l�pa--jag hade ju
god �fning.�
�Hur s�?�
�Jag skref alltid f�r din far.�
�Skref f�r honom?�
�Ja.�
�Hvad d�?�
�Bref. Allting.�
�Kunde han ha s� mycket att skrifva?�
�Ja. Egentligen borde han ha blifvit vetenskapsman--l�rd--professor.�
Han drog p� munnen �t det sista ordet.
�Professor?� upprepade han med en ton af missaktning--Perukstock?--
tycker du det �r det h�gsta?�
Hon svarade icke utan fortsatte.
�Hans st�llning som egare af ett anatomiskt museum var icke n�got som
passade f�r hans personlighet, derf�r s�kte han gerna bort fr�n allt det
som band honom till ett l�gre trappsteg �n det, till hvilket han h�rde.
Hans bel�senhet, hans beresthet och hans otroliga f�rm�ga att vinna
menniskor gjorde att han hade m�nga v�nner--framst�ende m�n--och han
korresponderade gerna.�
�N�! Det st�mmer med den f�rest�llning jag gjort mig om honom.�
Det l�g en nyans af vanv�rdnad i sonens ton. Hon s�g p� honom som om
hon icke r�tt f�rst�tt hvad han menade. S� fortsatte hon:
�Men att vara f�ngslad en timme vid skrifbordet skulle ha gjort honom
tokig. Det var om�jligt f�r hans kvicksilfvernatur att vara stilla. Han
m�ste byta plats, vara fri �fver sina armar som �fver sina tankar.�
�I den punkten f�rst�r jag honom!� sade sonen med �fvertygelse.�
�Derf�r blef jag hans sekreterare och deraf har jag ocks� mina
spr�kkunskaper. Han talade fr�mmande spr�k med l�tthet, men hade aldrig
t�lamod att l�ra sig skrifva dem korrekt. Det m�ste jag.�
�Och han borde ha blifvit vetenskapsman--l�rd--per--professor!� citerade
sonen med ett vanv�rdigt litet skratt.
Nu f�rstod hon hvad han menade.
�I sitt fack--naturvetenskapen�, svarade hon med sk�rpa. �Som entomolog
var han b�de k�nd och erk�nd.�
Hon sl�t l�pparne h�rdt och samtalet var afklippt.
Det blef en l�ng paus och William b�rjade se brydd ut.
�Vill du inte ocks� bli min sekreterare?� sade han och str�k sakta med
sin hand �fver hennes, som hvilade p� bordet.
Previous Page
| Next Page
|
|