|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 9
H�g�ttad �r all kraft, ty Tor, 38
dess �ttefar, i Trudvang bor.
Han v�ger b�rden ej men v�rdet:
en v�ldig friare �r sv�rdet.
Jag k�mpar om min unga brud, 39
om ock det var med dundrets gud.
V�x trygg, v�x glad, min vita lilja,
ve den, som dig och mig vill skilja!"
II.
KUNG BELE OCH TORSTEN VIKINGSSON.
Kung Bele, st�dd p� sv�rdet, i kungssal stod, 1
hos honom Torsten Vikingsson, den bonde god,
hans gamle vapenbroder, snart hundra�rig,
och �rrig som en runsten och silverh�rig.
De stodo, som bland bergen tv� offerhus, 2
�t hedna gudar vigda, nu halvt i grus;
men visdomsrunor m�nga p� muren t�ljas,
och h�ga forntidsminnen i valven dv�ljas.
"Det lider emot kv�llen", sad' Bele kung, 3
"ej mj�det vill mig smaka, och hj�lm k�nns tung,
inf�r mitt �ga m�rkna de m�nsko�den,
men Valhall skiner n�rmre, jag anar d�den.
Jag kallat mina s�ner och din ocks�, 4
ty de tillsammans h�ra, liksom vi tv�.
En varning vill jag giva de �rnar unga,
f�rrn orden somnat alla p� d�d mans tunga."--
D� tr�dde de i salen, som kung befallt, 5
och fr�mst bland dem gick Helge, en m�rk gestalt.
Han dvaldes helst bland sp�m�n kring altarrunden
och kom med blod p� h�ndren ur offerlunden.
D�refter syntes Halvdan, ljuslockig sven; 6
vart anletsdrag var �delt men vekligt �n.
Till lek han tycktes b�ra ett sv�rd vid b�lte
och liknade en jungfru, f�rkl�dd till hj�lte.
Men efter dem kom Fritiof i mantel bl�, 7
ett huvud var han h�gre �n b�gge tv�.
Han stod emellan br�dren, som dag st�r mogen
emellan rosig morgon och natt i skogen.
"I s�ner", sade kungen, "min sol g�r ned. 8
I endr�kt styren riket, i br�drafred!
Ty endr�kt h�ller samman: hon �r som ringen
p� lansen; den f�rutan hans kraft �r ingen.
L�t styrkan st� som d�rrsven vid landets port 9
och friden blomstra inom � h�gnad ort!
Till skygd blev sv�rdet givet men ej till skada,
och sk�ld �r smidd till h�ngl�s f�r bondens lada.
Sitt eget land f�rtrycker d�raktig man, 10
ty kungen kan allenast vad folket kan.
Gr�nlummig krona vissnar, s� snart som m�rgen
i stammen �r f�rtorkad p� nakna bergen.
P� pelarstoder fyra st�r himlens rund, 11
men tronen vilar endast p� lagens grund.
N�r v�ld p� tinget d�mer, st�r of�rd n�ra;
men r�tt �r landets fromma och kungens �ra.
V�l dv�ljas gudar, Helge, i disarsal, 12
men ej som sn�ckan dv�ljes i slutet skal.
S� l�ngt som dagsljus skiner, som st�mma ljudar,
s� l�ngt som tanke flyger, bo h�ge gudar.
Nog svika lungans tecken i offrad falk, 13
och fl�rd �r m�ngen runa, som sk�rs p� balk;
men redligt hj�rta, Helge, och friskt tillika,
skrev Oden fullt med runor, som aldrig svika.
Previous Page
| Next Page
|
|