|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 23
_Ingeborg_.
Jag kan ej f�lja dig. 270
_Fritiof_.
Ej f�lja mig?
_Ingeborg_.
Ack, Fritiof, du �r lycklig!
Du f�ljer ingen, du g�r sj�lv f�rut,
som stammen p� ditt drakskepp, men vid rodret
din egen vilja st�r och styr din fart 265
med stadig hand ut�ver vreda v�gor.
Hur annorlunda �r det ej med mig!
Mitt �de vilar uti andras h�nder,
de sl�ppa ej sitt rov, fast�n det bl�der;
och offra sig och klaga och f�rtyna 270
i l�ngsam sorg �r kungadotterns frihet.
_Fritiof_.
�r du ej fri, s� snart du vill?--I h�gen
din fader sitter.
_Ingeborg_.
Helge �r min fader,
�r i min faders st�lle; av hans bifall 275
beror min hand, och Beles dotter stj�l
sin lycka ej, hur n�ra ock den ligger.
Vad vore kvinnan, om hon slet sig l�s
ifr�n de band, varmed Allfader f�st
invid den starke hennes svaga v�sen? 280
Den bleka vattenliljan liknar hon:
med v�gen stiger hon, med v�gen faller,
och seglarns k�l g�r �ver henne fram
och m�rker icke, att han sk�r dess st�ngel.
Det �r nu hennes �de; men likv�l, 285
s� l�nge roten h�nger fast i sanden,
har v�xten �n sitt v�rde, l�nar f�rgen
av bleka syskonstj�rnor ovanfr�n,
en stj�rna sj�lv upp� de bl�a djupen.
Men rycker hon sig l�s, d� driver hon, 290
ett vissnat blad, omkring den �de b�ljan.
F�rliden natt--den natten var f�rf�rlig,
jag v�ntade dig st�ndigt, och du kom ej,
och nattens barn, de allvarsamma tankar
med svarta lockar, gingo j�mt f�rbi 295
mitt vakna �ga, brinnande och t�rl�st;
och Balder sj�lv, blodl�se guden, s�g
med blickar fulla utav hot upp� mig--
f�rliden natt har jag bet�nkt mitt �de,
och mitt beslut �r fattat: jag blir kvar, 300
ett lydigt offer vid min broders altar.
Dock var det v�l, att jag ej h�rt dig d�
med dina �ar, diktade i molnen,
d�r aftonrodnan ligger st�ndigt kring
en enslig blomsterv�rld av frid och k�rlek. 305
Vem vet, hur svag man �r? Min barndoms dr�mmar,
de l�nge tystade, st� upp igen
och viska i mitt �ra med en r�st
s� v�lbekant, som vore det en systers,
s� �m, som vore det en �lskares. 310
Jag h�r er icke, nej, jag h�r er icke,
I lockande, I fordom k�ra st�mmor!
Vad skulle jag, ett Nordens barn, i S�dern?
Jag �r f�r blek f�r rosorna d�ri,
f�r f�rgl�st �r mitt sinne f�r dess gl�d, 315
det skulle br�nnas av den heta solen,
och l�ngtansfullt mitt �ga skulle se
mot Nordens stj�rna, vilken st�r alltj�mt,
en himmelsk skiltvakt, �ver f�drens gravar.
Min �dle Fritiof skall ej flykta fr�n 320
det k�ra land han f�ddes att f�rsvara,
skall icke kasta bort sitt rykte f�r
en sak s� ringa som en flickas k�rlek.
Ett liv, d�r solen spinner, �r fr�n �r,
den ena dagen alltid lik den andra, 325
ett sk�nt men evigt enahanda �r
f�r kvinnan endast; men f�r mannens sj�l,
och helst f�r din, blev livets stiltje tr�ttsam.
Du trives b�st, d�r stormen tumlar kring
p� skummig g�ngare ut�ver djupen 330
och p� din planka, upp� liv och d�d,
du k�mpa f�r med faran om din �ra.
Den sk�na �knen, som du m�lar, bleve
en grav f�r bragder, icke f�dda �n,
och med din sk�ld f�rrostades j�mv�l 335
ditt fria sinne. S� skall det ej vara!
Ej skall jag stj�la bort min Fritiofs namn
ur skaldens s�nger, icke jag skall sl�cka
min hj�ltes �ra i dess morgonrodnad.
Var vis, min Fritiof, l�t oss vika f�r 340
de h�ga nornor, l�t oss r�dda ur
v�rt �des skeppsbrott dock �nnu v�r �ra,
v�r levnads lycka kan ej r�ddas mer:
vi _m�ste_ skiljas.
Previous Page
| Next Page
|
|