Elsa Finne I-II by Axel Lundegård


Main
- books.jibble.org



My Books
- IRC Hacks

Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare

External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd

books.jibble.org

Previous Page | Next Page

Page 47

Lefve friheten, sj�lfst�ndigheten, slutenheten!

Godnatt! Kamp till sista andedraget! Frisk, fri, blodfull kamp. Bort med
lojhet och k�lkborgarf�rnuft, h�r g�ller det allt m�nskligt i mig, och
m�nsklig klokhet blott vill jag ta' r�d af. �Det brukas...� duger icke,
d� kampen st�r om lif eller d�d.

Nu �r det kv�ll igen; klockan fattas tjugo minuter i �tta. Jag har af
skrock icke gjort toalett. Bara satt den ljusr�da sk�rmen p� lampan. Jag
fruktar, att han icke kommer, men k�nner mig j�mf�relsevis lugn. Om han
kommit, skulle jag s�kert ha varit stel och tr�kig, och s� vore det
ingen gl�dje med bes�ket.

Jag undrar, om han blifvit tr�tt p� bekantskapen med mig nu?

Hvad jag �r lugn i kv�ll!

Detta �r goda tecken. Ja. H�ller han mig icke sj�lf kvar, s� glider jag
undan, om jag blott f�r nya omgifningar, nya m�nniskor. Jag har, som han
s�ger, l�tt f�r att gl�mma.

* * * * *

Nu �r klockan half nio. �nnu ingen! Han kommer best�mdt icke. Kan han
vara ond p� mig? Eller fann han mig bara tr�kig sist?

* * * * *

Klockan �r �fver nio. Han kommer s�ledes icke. Detta �r ren ov�nlighet.
Jag var s�ledes endast en f�rs�kskanin. Han var nyfiken p� mig. Och nu
tror han mig vara utt�md.

Detta �r f�r�dmjukande. Nu skulle jag vilja vara borta, n�r han kommer
h�rn�st. Jag skulle vilja visa honom, att jag kan anv�nda mina aftnar
b�ttre �n till att sitta h�r inst�ngd och v�nta f�rg�fves.

I kv�ll �r det redan mera af s�rad stolthet �n af sm�rta. Bravo! Jag kan
s�ledes �nnu botas.

Jag har varit f�r tillm�tesg�ende. �r han verkligen s� liten, att han
icke t�l vid en kvinnas �dmjukhet!

Jag har lust att alltid vara ute om kv�llarna, tills han en g�ng ber mig
bli hemma. G�r han det icke, betyder det, att han helst vill bli mig
kvitt. P� det s�ttet f�r jag klarhet, och klarhet �r allt hvad jag
beg�r. S� f�r jag se att reda mig som jag kan...

Steg!... Jag lyssnar med hj�rtat i halsgropen. Men det var i andra
�ndan af korridoren.

Och nu �r allt tyst.

Skulle jag sitta h�r kv�ll efter kv�ll och bara v�nta!

Ivar M�rcke! Du ser ned p� mig som p� en myra. Kunde du d� icke f�rst�,
att det endast var min skygghet, som kom mig att se s� tom ut?

Hur skall v�rt n�sta m�te bli? Nu har jag lidit af ovissheten s�, att
det �ter �r endast nyfikenhet.

Men hvarf�r vara l�g och falsk och elak? Har jag d� icke h�llit af
honom, fast det r�ckte s� kort? Skall jag icke vara en b�ttre m�nniska,
n�r jag g�r ifr�n honom, �n n�r vi m�ttes? Sannare, mindre grof, mera
kvinnlig? Resignerad och lugn.

Det �r sorg att ha v�gts i hans hand och bli kastad bort, men hvarf�r
skall sorgen g�ra mig bitter? Kan jag icke genom att vara stor och god
b�st visa honom, att jag varit v�rd att beh�lla? Ligger det icke n�got
l�gt i att icke kunna taga en sorg ur den hand man �lskar?

Jag vill vara borta hvarje kv�ll tills hans f�delsedag. D� skickar jag
honom min bukett. Och s� p� l�rdag kan jag resa.

Och jag skall kunna skrifva min roman om kvinnan, som dog af att ha
varit en leksak f�r den man, hon �lskat med hela sin lidelsefulla sj�l.
Den dikten skall bli min bikt.

Och om jag f�r bref, svarar jag blott: �det finnes m�nniskor, som glida
undan, d� ingen h�ller dem kvar. Jag tror, det �r trofasta naturer, fast
lidandet kan bli s� sv�rt, att de icke uth�rda -- -- -- --�

Previous Page | Next Page


Books | Photos | Paul Mutton | Thu 1st Oct 2026, 9:49