|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 34
Ynglingen--vi kunna ju kalla honom Ambrosius--hade begifvit sig fr�n
Stockholm till denna n�got afl�gsna m�tesplats, kl�dd i l�tt sommarkostym,
hvilken han gjort �nnu l�ttare genom att lemna sin �fverrock qvar i
Kristiania. Hans �friga utrustning bestod af en liten rensel, en bror
till kandidatens, men mycket mindre inneh�llsrik, en tobakspung med
tillh�rande pipa, en liten resv�ska, ett par gr� linneskor och en
fruntimmersregnkappa--en svart gummisyster till kandidatens--en burk
vasilin och en alpstaf.
�Nu m�ste jag naturligtvis till fjells?� sporde Ambrosius sedan
�terseendets fr�jd blifvit afkyld af qv�llsdaggen. �Men jag vill ej g�
allena, som Adam i paradiset�, tillade han med n�got b�nfallande i st�mman.
Han var n�stan naken nog i sin �tsittande dr�gt f�r att kunna g�ra det, men
fast vi ej hade n�gon Eva att sk�nka honom, besl�t jag att f�rse honom med
ens hjelp p� f�rden. Ute p� verandan satt samme l�nge norske turist, som
om�jligt kunde ha legat rak i n�gon norsk stationss�ng, och f�r honom
f�rest�lde jag v�r Ambrosius till ben�get medtagande upp till s�trarne, och
s� ombonade vi studenten med en r�d sjal, som jag f�r femton �r sedan f�tt
af en svensk republikanska, f�r att ge mig mera f�rg, 1/2 kaka chokolad och
5 kubiktum konjak samt hans l�nta fruntimmerskappa, l�tt och tunn som de
s�pbubblor, hvilka lyckan p�st�s roa sig med att bl�sa �t folk, men kappan
var dock enf�rgad svart.
Ynglingarne gingo i den tidiga morgonstunden den 7 augusti �bent� till
fjells och s�ters, och om denna, v�r Ambrosii vandring skall blott
f�rt�ljas, att han och norrmannen en morgon i soluppg�ngen l�go p� fjellet,
troligen f�r att iakttaga detta sk�despel under ett fint duggregn.
Gummikappan l�g utbredd under dem, och den tunna republikanska sjalen
h�ljde v�r ungersvens breda axlar.
�Her er forbandet koldt!� sade dansken huttrande.
�Vi er �ver tr�gr�ndsen�, upplyste norrmannen i en ton af innerligt
v�lbefinnande.
Denne h�rdade ungdom gick sedan till Jotunfjellen, lemnande Ambrosius att
s�ka sig ned i samma v�grigtning, han kommit uppf�r fjellen. Detta lyckades
honom ocks� f�rtr�ffligt, n�r man ej r�knar hans irrvandringar och m�nga
bekymmer innan han lyckades f� en b�t f�r att komma �fver L�gen till den
strand der vi v�ntade honom utan all oro.
�Jag lemnar er _aldrig_ mera!� f�rs�krade han innerligt, d� han �ter befann
sig bland oss vid matbordet i Sj�ggestad.
Under hans fr�nvaro hade vi anv�ndt tiden p� b�sta s�tt. Hertha hade f�tt
str�ng befallning att vara l�kt p� h�len till m�ndagen den 10, d� vi tre
kamrater, med bihang af Ambrosius, �mnade bryta upp till ny vandring;
hvarth�n hade vi �nnu ej klart f�r oss V�ra tv� kamrater hade slagit sig i
ro med virkning och broderi. Kandidaten stoppade strumpor, med sinnet
uppfyldt af nit mot husflugor och �tskilliga myggarter med intressant
benbyggnad och utm�rkta sugapparater. Hon hade med �kta qvinligt t�lamod
funnit sig i, att de p� viddernes k�rrmarker, deras f�dernesland
kringsv�rmat oss v�rre �n friare kring en rik arftagerska och varit
efterh�ngsna som handelsexpediter, n�svisa som pensionsflickor och
snarstickna som unga literat�rer, men att de--myggorna--h�r fortsatte samma
lefnadss�tt och idkade samma f�dkrok, det bringade kandidatens blod i
kokning. Och n�r s� husflugorna klefvo ner sig i gr�ddsk�len, trampade
sockret under sina f�tter, gjorde en konst i bordduken d� de anst�lde
flyg�fningar kring steken och hade simmuppvisning i soppterrinen, d� sprang
kandidaten upp fr�n sitt s�te och anst�lde, med servetens tillhjelp, en
jagt s� det hven om �ronen p� b�de flugor och menniskor. H�raf kom det sig
att hon ej i skjutsboken ville, i likhet med oss andra, skrifva ett par
erk�nnande ord om g�sters behandling p� Skj�ggestad.
V�r f�rsta uppt�cktsf�rd fr�n n�mde st�lle g�lde en skomakare, och redan
samma qv�ll, som vi anl�nde dit, gingo vi fyra kamrater 3 kilometers
landsv�g f�r att tr�ffa en s�dan karl, men fingo s� h�ra, att han g�tt till
fjells f�r att sk�rda h�. Folk samlades kring oss, och vi pressade hvarje
vuxen mansperson f�r att s�ka v�cka m�jligen slumrande becks�msanlag, men
f�rg�fves. Ja, det vill s�ga, att vi funno flere, som vidk�ndes dylika
anlag, men de voro �nnu s� outvecklade att de b�fvade tillbaka f�r svenska
fruntimmersskor af s� bedr�fligt utseende som v�ra. Vi hade jagat en dylik
slumrande skomakaresj�l in i en loge, men han r�ddade sig genom att ropa:
�Der kommer ju skomakaren!� Der blef nu en jagt, f�ngen f�re, tv� af oss
efter, och s� kringr�ndes den andre karlen, drefs in i en n�rbel�gen
handelsbod och befans vara �en galen gut�, det vill s�ga en, som aldrig i
sitt lif t�nkt p� att bli skomakare.
��h!� ropade nu v�r f�r detta f�nge. �Skomakaren �r ju uppe hos Jon H�jen
och syr, det minnes jag nu. G�n bara dit upp, s� l�ter nog Jon honom laga
edra skor.� Och s� pekade minst fem personer, ifriga att blifva oss qvitt,
upp p� en bondg�rd, som l�g h�gt uppflugen p� bergsryggen, der dess
byggnader svagt skymtades i qv�llens skymning.
Previous Page
| Next Page
|
|