|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 23
P� �tert�g.
Klockan 4 sl�ckte vi omsorgsfullt elden genom att �fver b�let uppstapla en
stor h�g v�t gr�storf och mull. Denna h�g jemte Ellens paraply, utkastad i
tv� delar, samt n�gra bitar stanniolpapper skola kanske i en afl�gsen
framtid f�r en fornforskare vittna om en h�gt uppdrifven kultur hos ett d�
sp�rl�st f�rsvunnet fjellfolk.
Klockan 5 b�rjade vi �ter v�rt s�kande efter v�gen till Nordboden, nu genom
att g� n�got tillbaka; vi funno sp�r, som ledde �fver en �ngsmark till en
b�ck, s�go bred s�terv�g, h�rdt tilltrampad, p� en fjellsluttning p� andra
sidan om vadet, och gingo raskt p�. K�lden var ganska skarp, v�ra kl�der
fuktiga af dagg, men hoppet om att nu snart komma till en menniskoboning
v�rmde allas sinnen, och solen steg str�lande �fver fjellkammarne. Muntert
trafvade vi �fver vadet och uppf�r den breda s�terstigen p�
fjellsluttningen, och nu fl�go ropen: �Mansklack!� med �fverd�digt g�ckande
tonfall emellan oss. H�gre och h�gre stego vi, bl�sten hven kring oss,
hvass, med helsning fr�n isbergen; vi str�fvade upp till en fjellplat�,
s�go en af kreatur tillstampad plats, en oslagen �ng och en liten
hydda----.
Ellen, fr�mst i spetsen, ref upp d�rren, f�rsvann der inne, Heggen efter.
Men intet jubelrop, ingen gl�dtig viftning i d�rren m�rktes; eftertruppen
tystnade tv�rt och ilade efter med blandade k�nslor. Hyddan, synbarligen
endast en f�bod, var till st�rsta delen uppf�rd af samma slags r�
bergsskiffer, som vi s� ofta sett anv�nd till tak och f�tter eller pelare
till de kistlika uthusen, samt af n�gra timmerstockar. En spish�ll till
h�ger om d�rren, ett par stens�ten till venster, i bakgrunden ett slags
s�ngst�lle, fyldt med gammal s�nderskuren s�f; det var allt. Hvad skulle vi
icke nu k�nt f�r en fr�jd, om en Tobias n:r 3 suttit h�r och stirrat p�
oss! En flygtig granskning visade oss, att man f�r flere dagar sedan
drifvit boskapen fr�n denna trakt, men vi k�nde f�r litet till s�terlifvet,
att vi deraf v�gade draga n�gra vidare slutsatser.
Tysta nedsj�nko vi alla p� stens�tena i den m�rka boden, genom hvars v�ggar
bl�sten for med ett argt pipande ljud. P� en g�ng stod det f�r mig, att jag
under hela v�r resa kastat bort min del af ansvaret genom att tankl�st
inst�mma i ungdomens alla f�rslag; att jag med ett barns hela glada
tankl�shet lefvat i stundens fr�jder utan en tanke p� det som l�g bakom
eller framom det glada n�rvarande. Hade vi alla varit �fverd�diga? Skulle
vi nu plikta f�r detta? Skulle kanske i fem hem--Nej, jag v�gade ej f�lja
denna tanke till slut----
�Ave �r uttr�ttad, hon har ej f�rt�rt en bit sedan i g�r middag; vi ha �tit
chokolad och kakes, hon m�ste hvila�, h�rde jag hviskas der jag i en slags
bed�fning satt i m�rkret med en hjerte�ngest, som f�rbj�d mig att tala
eller svara. Villigt lydde jag uppmaningen att l�gga mig p� gj�terguttens
forna l�ger, gjorde ej n�got motst�nd d� Hertha �ste �fver mig den smutsiga
s�fven, med energisk f�rklaring att det gjorde detsamma hvad f�r slags
varelser den f�r �frigt inneh�ll; k�nde hur renslarne lades bakom min rygg,
f�r att i n�gon m�n utest�nga bl�sten; m�rkte att n�gon l�g p� mina f�tter
och att en eller tv� kamrater kr�po upp i andra �ndan af b�set. Sedan
f�rsvann allt i en oredig, qvalfull dr�m, i hvilken jag jemt vadade bland
glidande stenar i strida elfvar, medan r�k och eld fr�n brinnande enris
ville qv�fva mig. Jag v�cktes ur s�mnen genom Hertha, som tog bort sjalen
fr�n mitt ansigte och uttalade sitt hopp om, att jag v�l ej l�g och blef
ihjelr�kad. Kandidaten, hade nemligen med sin v�dliga f�rk�rlek f�r
b�l--utan pluralis--t�ndt upp eld p� spiseln, och r�ken slog rakt mot
v�ggen i st�llet f�r att vackert hvirfla upp genom skorstenen.
�ter br�t sig humorn fram d� kandidaten med t�rade �gon m�ste kasta ut sina
k�ra br�nder genom d�rren; men hvad som sedan f�rsiggick i v�ra sinnen, der
vi tre sutto i m�rkret v�ntande p� v�ra outtr�ttliga v�gvisare, egnar sig
ej f�r sk�mt. Ingen af oss sade ett ord, ingen f�lde en t�r, men nog s�kte
vi annan hjelp �n den, karta och kompass kunde lemna.
Efter en stund �terkommo v�ra kamrater, och redan deras fasta tag i d�rren
medf�rde hopp om goda underr�ttelser. De hade varit uppe p� det h�ga, kala
fjellet vid sidan af hyddan--Ellen �nda uppe p� toppen--hade derifr�n
�fversk�dat nejden och sett den v�g fr�n hvilken vi kommit.
�Jag kan med s�kerhet hitta tillbaka till R�fsj�arne och derifr�n till
Lids�trarne, om vi ej finna fiskarhyddan�, sade hon. �Jag _tror_ mig ocks�
kunna finna, v�g till Espedalsvattnet, men vill ej ikl�da mig ansvaret f�r
en s�dan vandring, om ni ej alla vilja det.�--
Vi �fverlade och funno, att det var ett f�r stort v�gspel att, utan mat och
utan best�md s�kerhet om att den punkt, p� hvilken vi befunno oss, var den
som p� kartan utvisades, f�retaga en vandring, som f�rde oss n�rmare
sn�fjellen vid Jotunheim. Allts� tillbaka mot s�der, mot R�fsj�arne och
till menniskor! Vi hvilade en stund i f�boden, och kamraterna st�rkte sig
med den vanliga kosten, som jag under hela vandringen ej f�rm�dde smaka; s�
togo vi �ter v�r packning och tr�dde ut i klara solskenet. F�rst h�r delgaf
oss Ellen det budskap, att vi m�ste b�rja v�r vandring med att vada �fver
�en temligt strid b�ck.�
Previous Page
| Next Page
|
|