|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 17
F�rr�diskt lemnade i �demarken af detta falska ynglings-�mne, g�lde det att
h�lla oss i f�sp�ren, om vi skulle hoppas att h�r, p� en stig, som ej var
upptagen p� kartan, finna Lids�trarne. Kompassen visade oss, hvilken
rigtning vi skulle g�, och under tillrop: �S�terv�g!--Otydligt sp�r! God
s�terv�g!� delg�fvo vi hvarandra v�ra uppt�ckter och kommo �ndtligen efter
mycket letande samt under tilltagande regn fram till m�let.
Det var sent p� aftonen, den n�rmaste s�tern var st�ngd, och icke ens en
gris, dessa eljes s� f�rekommande varelser, m�tte oss h�r vid grinden.
Under rop: �Budeja! budeja!� gjorde vi anstalter till att storma stugan.
V�r energi v�ckte lif der inne, d�rren gled upp, en l�ng karl visade sitt
hufvud och tillk�nnagaf, att h�r ej var n�gon budeja; _han_ f�restod sjelf
sin s�ter.--Det var allts� om _honom_ en gumma talat, d� vi p� f�rmiddagen
rastade i hennes s�ter och drucko mj�lk. Han st�lde sig nemligen till att
granska hvar och en af oss, pekade s� p� Heggen och sade: �Du skall ha
s�tergutten du, f�r du �r den minsta�. Denna dag var det v�rt �de att r�ka
ut f�r medlemmar af ett k�n, som vi beslutat att undvika s� l�nge vi voro
p� vandring. Det fans dock ej nu n�got val, utom fr�n han sida, ty han
kunde f�r tillf�llet ej hysa mer �n tv� af oss, d� han hade tv� �sm�jenter�
till hjelp. Vi tre f�sade in v�r f�rtrupp och gingo till n�sta s�ter.
�fven h�r var st�ngdt, och en f�hund sk�lde rent radikalt p� oss, utan taga
sk�l och reson. Hertha och kandidaten skyggade; de voro ovana de, men den
f�rra sade till mig: �Du bryr dig ju aldrig om f�hundsgl�fs, g� f�re och
v�ck folket!� Jag var s� h�flig mot hunden att han sk�mdes och viftade med
svansen, s� som jag alltid sett hans gelikar g�ra n�r hyggligt folk ser dem
in i �gonen, och s� hjelpte kreaturet mig p� sitt s�tt att �v�cka folket.�
Hvem som �ppnade f�r oss kunde vi ej se i m�rkret, men i stugan l�go alla
till s�ngs, d� vi kommo in. Vi friskade upp elden p� h�rden och s�go oss
omkring. I en s�ng vid ena sidan om spiseln skymtade en ny upplaga af
Tobias; utanf�r honom l�g en gr�sk�ggig gubbe, af �rev�rdigt utseende, och
i den andra s�ngen hvilade budejan hos en liten flicka. Ingen tycktes ha
lust att stiga upp.
�F� vi stanna h�r i natt?�
�Stanna!� kom det i nekande ton. �Ja da.�
�Hvar f� vi ligga?�
�Eg veit ikke eg�, tr�stade oss budejan g�spande.
Nu grepo vi till det vanliga medlet f�r att upptina obekant v�rdfolk: Vi
redogjorde f�r v�ra personer, v�r vandring och v�rt m�l. Och n�r jag s� p�
f�rs�k n�rmade mig gubbens s�ng, reste han sig och sade v�lvilligt:
�Du kan f� ligga hos guten h�r, du; han har hvarken lopper eller laus.�
Jag besvarade dock anbudet med det f�rslag, att budejan borde flytta sig
med sitt barn bort till Tobias n:r 2, s� kunde vi tre kamrater ligga i
hennes s�ng, ett f�rslag som af alla godk�ndes och antogos. Derefter satte
budejan fram den vanliga s�term�ltiden, vi h�ngde upp v�ra v�ta kl�der samt
drogo p� oss torra strumpor, och jag tog fram mina reservskor, der jag satt
p� s�ngkanten.
Hittills hade budejan med tyst undran tittat p� v�ra toilettsbestyr, men
skorna gjorde henne �ngslig: �Skall du ligga med skorna, du?� utbrast hon,
och jag hade kunnat haft lust att dansa �hallingen� med henne, s� rolig s�g
hon ut i sin h�pna st�llning.
Gubben t�nde sin pipa och vardt spr�ksam, medan tekitteln kokade �fver
elden; i det s�mndruckna grinande barnets hand stack Hertha ett stycke
kakes, n�got som tv�rt gjorde lillan stum af fasa; men grensle p� en stol
vid spiseln, med armarne p� stolkarmen och ryggen v�nd mot elden, satt
Tobias den andre med or�rlig trygghet och iakttog alla v�ra f�rehafvanden.
D� vi alla druckit te, gick budejan med sin flicka till s�ngs, gubben lade
sig p� en f�ll p� l�ngb�nken och vi v�ntade endast p� att gutten skulle
sk�nka oss n�gon mindre uppm�rksamhet, s� ville vi tre st�lla oss p� kant i
budejans s�ng, men f�rst d� elden slocknade f�rsvann han f�r v�ra blickar.
D� vi en stund f�rest�lt packad sill, och Hertha h�ll p� att glida in i
ljufva dr�mmar och jag ut �fver den skarpa s�ngkanten, �terf�rdes vi till
den h�rda verklighet af kandidaten, som nu l�g p� kn� midt emellan oss,
r�rande i sin rensel.
�Tyst bara!� hviskade hon, som om hon velat varna oss f�r att v�cka
sofvande fiender, �insektpulvret beh�fs.� Och s� pudrade hon in b�de oss
och s�ngen, som om hon varit i f�rd att nedl�gga kryddsill, innan hon �ter
st�lde sig sjelf p� kant emellan oss.
Previous Page
| Next Page
|
|