|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 10
VII.
Till fjells!
�Ska ni till fjells, ni?� sporde oss m�tande landtfolk i en ton, som om de
ej f�rm�dde t�nka sig, att fria, f�rnuftiga varelser kunde stanna i dalarne
under den norska sommartiden, d� sjelfva n�tkreaturen s�ges rymma upp till
�vidderna�, om der ej passas v�l p� dem. �Ha vi l�ngt upp till s�trarne�,
fr�gade vi en m�tande qvinna, just som vi stodo vid foten af fjellet. �Nej
da! Tre timmars v�g; kunde ha lust f�lja er, jag�, lydde hennes ord i
�fvers�ttning.
F�r f�rsta g�ngen blef det mig klart, att sjelfva klangen, rytmen och
utropen i norska spr�ket ljuder starkt _nekande_, ja rent af opponerande
mot det man anf�r.--Kanske det bara �r denna egenhet man har att tacka f�r
de sm� missf�rst�nden br�dralanden emellan, ty, som bekant, lyder
h�gsvenskan mest _jakande_, �fven i nekande satser.
�Undrer os just hvad vi f� at se �ver de h�je fjelde!� t�nkte vi och klefvo
tappert upp�t p� s�terv�gen, som h�r var bred och tydlig, men brant, s� att
vi snart fl�mtade, som efter den vildaste galoppad; dock k�nde vi oss
betydligt h�jda �fver dylika flacka anstr�ngningar, ty d� vi s�go oss
tillbaka, reste der sig en ny fjelldekoration �fver den som vi beundrat
nere i dalen. Kandidaten f�rh�rde sig om v�r hjertverksamhet, fann den vara
efter omst�ndigheterna god, och s� klefvo vi �ter p� en stund emellan gran
och bj�rk, doftande Linn�a, pyrolaarter och en hel m�ngd skogs- och
�ngsblommor, som redan f�re midsommar ha utblommat i Sk�ne. Detta var ju
f�r oss en ny v�r. Varma voro vi b�de f�r oss sjelfva och f�r fjellnaturen,
men vi t�rstade blott efter att n� upp, ty i detta v�lsignade land dansa
b�ckar ned fr�n fjellens remnor, sk�ra g�ngstigar, st�rta ned vid
landsv�gen i r�nnor och hoar, breda sig som fina sl�jor ut �fver stupande
afsatser, s� att om man i Norge dricker spritvaror �r det ej vattnets
skull, det veta vi af fyra veckors erfarenhet.
D� vi arbetat oss upp�t en timmes tid och af rent psykologiska orsaker
lifligt beklagat v�ra f�reg�ngne kamraters anstr�ngningar, i st�llet f�r
att tala om v�ra egna, m�tte vi tv� flickor. �Ha vi l�ngt �nnu upp till
s�trarne?�
�Nej da! Tre timmar. �' ni l�ngt borta ifr�n?�
Kandidaten har tagit s� pass m�nga examina, att hon ej nu tyckte om
n�rg�ngna fr�gor, och vi tv� andra ha ingen f�rk�rlek f�r ett utbildadt
examensv�sen, s� svaret blef f�rst ett fl�mtande ja; men en blick in i de
oskyldiga barnens vid�ppna �gon bevekte ett par l�ppar till att utsl�ppa
den upplysningen, att vi voro svenskor.
�Nej da!� ropade den �ldsta flickan i starkt nekande ton. �D� skall jag
helsa, att tv� svenska jenter v�nta er p� K�rnlis�tern och att ni ska ligga
p� Karlstadss�tern midt emot.�
Lofvad vare den sk�nska, som der spred en gnista svensk kunskap bland tv�
norska barn och en tom �matnist�, ty utan den kunskapen hade s�kert de
norska jenterne ej gifvit oss n�gon s�dan i utbyte. Vi besl�to trest�mmigt
att aldrig f�rh�lla landets inf�dda barn n�gon kunskapssmula och att aldrig
bli dem svaret skyldig, �fven om de sporde efter v�r �lder eller om vi voro
f�rlofvade.
Och s� knekade vi �nyo upp�t, s�go grantoppar efter grantoppar dyka upp
framf�r oss likt allvarliga uppgifter p� lefnadsv�gen; och s�go vi oss
tillbaka, l�g der nya, allt mer och mer afl�gsna fjell likt gamla minnen,
nu omgifna af en ny glans. Tre timmar hade vi nu str�fvat, och �nnu hade
skogen n�stan samma utseende, allts� �nnu l�ngt, l�ngt upp till
fjellvidderna!
Vi badade ej i svett, ty det �r nog temligen s�llsynt att man f�r dylika
bad, men �fver den del af ryggen, der renseln hvilade, voro v�ra
kl�dningslif i ett tillst�nd, som v�l f�r kallas genomv�tt, och v�ra
respektive varelser stodo i ett f�rh�llande till v�ra n�rmaste kl�der,
hvilket kan betecknas som efterh�ngsenhet fr�n dessa senares sida, fast
solen ej mera var synlig eller k�nbar i aftonstunden. Tr�den blefvo
sm�ningom glesare, vresigare och l�gre. Vi hade under hela v�rt
upp�tstr�fvande stannat vid hvarje �rt, hvarje blomma, som f�ref�ll oss
obekant; h�r m�tte oss f�r f�rsta g�ngen en krypande seg buske, med sm�
m�rkgr�na, blanka och skarptaggiga blad: �Dvergbj�rk!� lj�d den stora
uppt�ckten, och sm� qvistar deraf f�rvarades; vi anade icke d� hur n�ra vi
senare skulle g�ra bekantskap med hans vidt utgrenade syskonskara.
Previous Page
| Next Page
|
|