|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 7
Det ena som det andra b�r likv�l enligt min uppfattning �verl�tas �t en
sakkunnig kommission, som b�r framl�gga f�rslag. Och f�r jag tacka
�Gammal Knutsbroder� f�r hans initiativ att ha framf�rt detta �mne till
en diskussion, av vilken det viktiga �rendet endast har att vinna.
_En ung Knutsbroder_.
ELLEN KEY.
Vi m�ste allvarligen f�reh�lla v�r kollega och konkurrent i Venedig,
Gazetta di Venezia, att icke kr�nka det svenska fosterlandet med
sanningsl�sa uppgifter. S� skriver bladet i sitt senast hitkomna nummer
att �den framst�ende tyska skriftst�llarinnan Ellen Key� har meddelat
att Nobelpriset i litteratur f�r detta �r skall tillfalla Giosu�
Carducci, som d�rtill redan �r utsedd och som kommer till Stockholm till
Nobelfesten.
Det �r en d�lig urs�kt att kollegan l�ter telegrafera nyheten till sig
fr�n Florens. I ingen stad p� jorden, n�st Tr�lleborg, ljuger folk s�
mycket som i Florens. Vi f�r v�r del hade ingenting d�r att g�ra. Men
Gazetta di Venezia skall veta att Ellen Key �r barnf�dd p� Sveriges
jord, d�r vaccinerad, mantals- och skattskriven, och att vi, d.v.s. det
svenska folket, icke till�ta att man ber�var oss v�r nationalegendom.
F�r �vrigt tro vi fullt och fast att Carducci skall ha Nobelpriset,
eftersom nu Ellen Key har sagt det. Oss g�r det f�r all del ingenting.
Men om nu Svenska akademien ger den Nobelpriset, som b�rjade sin
skaldiska bana med en hymn till den onde, vad ger akademien d� oss? Vi
b�rjade en g�ng v�r poetiska dekadans med en dikt om Waldenstr�m.
KORKEN.
F�r en tid sedan reste jag till K�penhamn. Jag skulle dit och v�nda. P�
b�ten tr�ffade jag en bekant. N�r vi gingo f�rbi danska flottan tittade
vi p� pansarfartygen.
--H�r du, sa' han, jag begriper egentligen inte ... men, inte kan det
vara j�rn till dom alltihop? Det �r fysiskt om�jligt. Di skulle ju
sjunka.
--K�ra du, inf�ll jag, det vet du v�l, det �r det inte heller. Det �r
j�rn ner till vattenlinjen, som ju ocks� �r skottlinje. Sen �r hela
fartyget undertill kl�tt med kork.
--Kork!? Vad menar du med det? sa han och s�g misst�nksam ut. Varp� jag
tydligt f�rklarade att det _m�ste_ vara det l�ttaste av allt f�r att
b�ra upp j�rnkolosserna. Ergo var det verkligen kork.
--Ja ... ja, det har du ju f�rresten r�tt i, mumlade han efter en stunds
funderare och tillade: Det �r ju egentligen m�rkv�rdigt. Men det har jag
aldrig t�nkt p� f�rut.
S� blev det landg�ng och vi skildes �t f�r den dagen.
* * * * *
Det gick s� en m�nads tid tills h�romdagen, d� jag kom in i hallen p�
hotell Mollberg i H�lsingborg. Jag var inte v�l kommen in f�rr�n H.--han
hette s�--kom rusande mot mig, av uppsynen att d�ma n�got irriterad och
hotfull.
--H�r du, vad var det d�r f�r n�t nonsens du slog i mig p� b�ten? Vad
menade du med det? Var det din mening att driva med mig?
--... b�ten?... nonsens...? Vad menar du med detta? inf�ll jag och s�g
mycket ovetande ut.
--Du beh�ver inte g�ra dig till, fortsatte H. Du minns nog att du ville
inbilla mig att d�r var kork i botten p� pansarb�tarna. Men den l�gnen
lyckades inte ... nu s� mycket s� du vet det, svarade han i en n�got
stolt ton som om han med ens hade besegrat den onde.
Previous Page
| Next Page
|
|