|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 95
Fru Zimmermann reste sig upp.
Harmen och den s�rade stoltheten hade torkat t�rarne ur Almas �gon. De
b�da kvinnorna, som f�r s� kort tid sedan k�nt sig som mor och dotter,
s�go hvarandra nu i �gonen med trots och hat och vexlade ett handslag
kallt som is.
TRETTONDE KAPITLET.
Fru Zimmermann hade allt i ordning till afresan men ville f�rst afvakta
sonens svar p� hennes bref.
Det dr�jde.
Hon b�rjade n�stan tro att han blifvit alltf�r uppr�rd f�r att kunna
skrifva strax och att han v�ntade f�r att icke skrifva i vredesmod.
Inom henne rufvade der en blytung sorg och djupt i dess botten l�g en
f�rtviflad tanke p� lur. Hon k�nde den svarta hunden med de brinnande
�gonen--derinne bak dessa brinnande �gon bodde hennes koleriska naturs
v�ldsamma energi. Hon _kunde_ slita tr�darne, som spunnit sig ut fr�n
hennes eget br�st, sk�ra dem af med ett enda snitt; hon kunde s�tta sig
utanf�r spelet; det var som att br�nna i sitt eget k�tt med ett gl�dande
jern men hon _kunde_ g�ra det.
�terv�nda till Amerika, befria sonen och sig sjelf fr�n dessa �ndl�sa
konflikter, som endast pinade dem b�da utan att n�gonsin kunna bringas
till en lycklig l�sning.
Aldrig se honom mer. L�ta sig dragas ut i den stora verldsb�ljan igen
f�r att f�rsvinna s� l�ngt bort, att hans lifs sorger icke kunde n�
henne; att hon aldrig kunde tr�ffas af ett s�rande ord--men ocks�
aldrig mer af en v�rmande smekning ...
N�ja... Quand m�me! Quand m�me! lj�d det inom henne med en ton af m�rk
beslutsamhet. Hon fick f�rs�ka komma �fver det--ocks� det--ocks� det.
Hon var beredd; hon visste hvad som skulle komma. Men hon l�ngtade i
alla fall efter svaret, om det ocks� skulle bli ett slag; ty ovissheten
blef outh�rdligare f�r hvarje timme, som gick.
Tanken p� sonen lemnade henne icke ett �gonblicks ro; hon kunde icke
vara stilla, kunde icke stanna inomhus; hon m�ste ut, m�ste se
menniskor, lif omkring sig.
Bara f� n�got som distraherade, som v�nde hjernverksamheten ut�t. Hon
fann det sjelf l�jligt att hon gick der och vred sig under tyngden af en
annans sorger; men hvad hjelpte det att resonnera? Hufvudet kan t�nka �n
s� kallt--blodet k�nner dock lika varmt. Hon f�rnam det som en rent
fysisk sm�rta i br�stet och denna sm�rta blef till en br�nnande t�rst
efter kyla och luft.
Hon tog p� sig ytterplaggen och gick ut--gick och gick utan att k�nna
sp�r af tr�tthet. Det var som hade fysiken ingenting mer att s�ga,
sm�rtan hade tagit betslet mellan t�nderna och jagade �stad. Timme
efter timme gick hon; hon kunde ha g�tt hela dagen utan att k�nna annat
�n att hjertat v�rkte.
M�rka tr�d, en ljus sommarhimmel med enstaka sm� moln och det r�dgula
gruset framf�r sina f�tter--det var allt hvad hon kunde minnas fr�n
denna promenad.
N�r hon kom hem l�g Williams bref och v�ntade henne p� bordet. Hon ref
det upp och l�ste:
�Min mor.
Jag fick ditt bref i dag; och jag s�tter mig strax ner att besvara det.
Jag k�nner din varmblodiga natur i hvarenda rad och jag ser den kr�nkte
hedningens f�rtviflan �fver fr�mlingen, som kommit in i hans helgedom
med skor p� f�tterna och l�tit sina blickar glida med likgiltighet �fver
allt det, som hedningen dyrkar och �lskar. Jag f�rst�r att du m�ste hata
henne, fr�mlingen, ty du kan icke hata mig, som f�rde henne ditin.
Men huru skulle detta kunna s�ra mig? Hur skulle jag kunna s�ras af ett
bref deri hvarje bokstaf andas din ob�ndiga naturs gr�nsl�sa
tillgifvenhet f�r mig, som aldrig gjort ett grand f�r att f�rtjena den.
Previous Page
| Next Page
|
|