|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 93
Almas blick fick n�gonting os�kert i sitt utryck. Det var som om den
tanken gjorde henne ondt att hon h�danefter skulle st� utanf�r. P� samma
g�ng spratt hon till och s�g h�nemot skrifbordet; det f�ll henne in att
hon gl�mt dagboken kvar uppslagen och att fru Zimmermann utan att vilja
det kunde komma att l�sa n�gra ord i den. Men s� kom hon ih�g att hon
lagt den ned i l�dan; hon s�g ocks� att der intet annat fans p�
skrifbordet af s�dant som icke borde finnas der--och �nd� hade hon en
f�rnimmelse som om der l�g n�got, som borde d�ljas. N�gonting i den
�ldres �gon kom henne att k�nna det s� som om ett eller annat vore i
olag i rummet.
Dessa �gon str�ko granskande �fver pappgrannl�ten, vaserna,
dussinarbetena och med ens var det som om en scenf�r�ndring f�rsigg�tt
inf�r Almas syn. Det slog henne att rummet var smakl�st, teatergrannt
och utst�tadt--en prakt som kunde imponera sm�stadsborna, men icke denna
kvinna som lefvat sitt lif ute i den stora, vida verlden. Hon skulle ha
�nskat att hon med ett tag kunnat sopa bort all denna godtk�pslyx, att
hon haft endast en enkel kammare att bjuda p�, en enkel kammare utan
anspr�k.
Hon j�mkade den lilla sidenkudden p� ch�slongen och bad sin g�st taga
plats.
Fru Zimmermann satte sig p� yttersta kanten, som var hon r�dd att sjunka
riktigt bekv�mt ner, s� att hon skulle f� sv�rt att resa sig igen.
�Jag har skrifvit allt hvad jag k�nt, h�nsynsl�st och bittert. Jag
tycker mig ha en viss f�rpliktelse att s�ga dig det. Derf�r kom jag
hit.�
Den unga flickan s�g p� henne med sina stora barna�gon, i hvilka det l�g
som en f�rebr�else �fver att den gamla kunde ha hjerta att g�ra henne
ondt.
�Ja, det kan jag s� godt f�rst�, sade hon sakta.
�S� �r det ocks� n�gonting annat, som pl�gar mig�, fortfor fru
Zimmermann med en torr och liksom anstr�ngd r�st. Det var som hade hon
sv�righet att andas och derf�r icke kunde f� fram orden annat �n i sm�
korta satser. �Det �r portr�ttet der--du kommer ih�g under hvilka
omst�ndigheter du fick det...�
De uppm�rksamma n�rsynta �gonen hade stirrat p� den talande som f�r att
gissa hennes mening och f�rekomma hennes �nskan. S� f�rstod hon.
�Ack ja�, sade hon beredvilligt, �det kan jag t�nka mig s� v�l, att det
skall pl�ga dig.�
�Du har allts� ingenting emot att ge mig det tillbaka?� kom det, liksom
med l�ttnad.
�Nej, inte det minsta.�--Det var alltjemt samma gl�dje �fver att vara
tillm�tesg�ende. Barnet skildes s� gerna vid sin lilla leksak f�r att
g�ra den till viljes som hon h�ll af. Hon gick till sin lilla sekret�r
och tog fram ett kuvert; och de svarta �gonen f�ljde henne med ett slags
lurande misstro. Men hon tog verkligen portr�ttet ut ur ramen och lade
omsorgsfullt in det i omslaget, alltjemt med samma n�jda
tillfredsst�llelse �fver att kunna g�ra allt hvad man fordrade af henne.
�H�r �r det�, sade hon v�nligt i det hon r�ckte det fram.
�Tack�, sade en gammal kvinnas h�rda r�st och de smala fingrarne grepo
beg�rligt efter det lilla paketet. S� reste hon sig upp.
�Sitt... vill du inte sitta�, bad den unga.
Fru Zimmermann �tertog liksom motvilligt sin plats p� ch�slongen; det
var blott som om hon icke orkade st�. Men hon h�ll sig rak och styf,
Det kom ett h�pet uttryck i barnaansigtet. Det f�ref�ll henne som om en
fr�mmande kvinna kommit in i hennes rum, en elak gammal kvinna, s� olik
den blida, moderliga v�n mot hvars axel hon s� ofta hade lutat sitt
hufvud.
�Barn�, sade samma fr�mmande r�st, �jag tror icke du anar hur djupt
detta gripit in i mig. Du kan icke f�rst� det.�
�Ahjo, men...�
�Men?�
Previous Page
| Next Page
|
|