|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 66
�S�dant �r bara en vana, som man l�tt kan komma �fver.�
�Men om aftnarne? Sedan man arbetat en hel dag �r det r�tt roligt att ha
n�gon att spr�ka med.�
��hja, ibland. Jag m�ste naturligtvis vara inne n�r det ges n�got nytt
p� teatrarne. Men annars skall jag inte sakna stadslifvet.�
�Det blir nog en smula ensamt i l�ngden.�
�Det gl�der jag mig till. Jag �r ett �kta ibsenskt troll. Jag �r mig
sjelf nog.�
Han satt hos henne �nnu en stund men samtalet gick tr�gt, med de der
pauserna, som hon fann s� odr�gligt l�nga och som tvungo henne att
st�ndigt famla efter nya �mnen, tills hon slutligen i ett slags
f�rtviflan b�rjade tala om sig sjelf. Hon h�rde nog, hur utdraget och
monotont det l�t men hon kunde icke finna n�got annat att s�ga. Hvad
skulle hon icke velat ge om hon haft f�rm�gan att f�ra samtalet in p�
hans egen mark. I s�llskap med andra menniskor var det henne s� l�tt,
men med honom var det s� helt annorlunda.
N�r han g�tt vandrade hon i uppr�rd sinnesst�mning af och an p� golfvet.
Det br�nde inom henne, men hon stred emot sinnesr�relsen, som tycktes
v�xa och v�xa s� att sp�nningen inifr�n och ut�t blef st�rre och st�rre
liksom i en �ngpanna n�r trycket �kas.
Om hon icke lyckades locka fram sonen ur sitt skal, skulle allt vara
f�rspildt. Hon _m�ste_ vinna hans f�rtroende eller ocks� draga sig
tillbaka; att vidare exponera sig sjelf skulle tjena till ingenting. Han
skulle endast se hennes svaga sidor, liksom han s�g afvigsidan af en
ut- och inv�nd handske, utan att ha en aning om r�tsidan. Kanske skulle
han till p� k�pet anse henne f�r en pratsjuk gammal gumma! Nej, bort med
komedien! Hvarf�r skulle hon icke v�ga visa sig s�dan som hon var? Hon
visste ju med sig, att hon dock i botten var en verkligt gedigen
karakt�r.
Hvarf�r skulle hon i sitt umg�nge med honom vara s� f�rskr�ckligt skygg
och grannlaga? Det blef endast pinsamt b�de f�r henne sjelf och f�r
honom, och det fans ingen som h�ll henne r�kning f�r hennes
grannlagenhet. Hvarf�r skulle hon vara s� sjukligt r�dd f�r att s�ra
hans k�nslor; hade han n�gonsin brytt sig om att taga h�nsyn till
hennes? Hvad var det f�r en pjunkig f�rskr�ckelse, hvarf�r kunde hon
icke l�ta sin egoism bli r� och grof liksom andra? Gl�djen att f�
uppoffra sig f�r andra var minsann icke s� stor.
S� gick hon l�nge, af och an p� golfvet, vridande sig som en mask under
sin egen oegennytta.
Men hon kunde icke bli den kvitt; och hon _ville_ icke bli den kvitt.
TIONDE KAPITLET.
William Zimmermanns lilla pjes spelades p� dramatiska teatern en afton i
november.
Efter middagen hade han som vanligt kommit p� bes�k hos modern. Han var
i godt hum�r och tycktes icke vara det ringaste orolig.
��r du icke r�dd?� fr�gade hon sm�leende.
�Nej. Du ska' se den g�r lycka. Den �r d�lig nog till att g� i folk och
�nd� inte _s�_ d�lig, att den �cklar.�
De f�ljdes �t till teatern. Modern hade plats p� parkett; William skulle
sitta i griljerad loge medan hans egen pjes spelades. Det ans�gs
opassande att f�rfattaren exponerade sig i sjelfva teatersalongen; han
skulle eljes haft god lust att bryta med traditionen, ty han hade icke
sp�r af rampfeber.
Pelle Wahlberg och Hedstr�m aflade bes�k hos honom i hans f�ngelse strax
innan rid�n skulle g� upp. Pelle var i �fverd�digt hum�r.
�Har du snygga g�ngkl�der p� dig, hva?�--han grep tag i sk�rten p�
Williams redingote. �Det �r bra, f�r du ska' in och bocka dig. Tamme
fan ska' du inte!�
Previous Page
| Next Page
|
|