|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 65
�Det ligger nu en g�ng inte f�r mig.�
�Tror du kanske att det ligger f�r mig? Och �nd� har jag h�llit p�, dag
efter dag, f�r att...�
�F�r att ge mig ett godt exempel?� afbr�t han. �Inte sant?�
�Det vore i alla h�ndelser icke f�r tidigt ifall du gentemot mig lade
bort n�got af din f�rbeh�llsamhet.�
�Det kan jag inte�--han s�g henne in i ansigtet med en viss skadegl�dje.
�Men du har ju tillf�lle att studera mig.�
�Hvad menar du?� Det kom hastigt och liksom andf�dt.
�Jag menar, att allt hvad du pumpat ur Hedstr�m beh�fver kompletteras
med egna iakttagelser�, sade han med denna afskyv�rdt kalla ironi, som
tycktes vara glanspunkten i hans n�got ensidiga sk�despelarkonst. Detta
h�ngrin hade han onekligen drifvit till virtuositet och repliken var
ytterst pointerad.
Det blef en l�ng paus. Orden hade tr�ffat henne alldeles of�rberedt, hon
k�nde sig som bed�fvad och hennes f�rst�nd stod stilla.
�Hur kan du vara s� elak?� Hon sade det mycket l�gt; det var med m�da
hon kunde f� det fram.
�Aha! Jag har �fverraskat dig! Du trodde inte att jag skulle ha
genomsk�dat dig!� utbrast han triumferande. De s�go hvarandra in i
�gonen en l�ng stund, hon f�r att l�sa hans tankar, han utan att
f�r�ndra en min, alltjemt med samma �fverl�gsna h�n.
Det uppstod �ter en l�ng tystnad; hon k�nde sig f�r nedslagen till att
kunna svara. Allt hvad hon arbetat f�r under ett helt �r l�g der i
spillror f�r hennes f�tter. Hon visste icke om det var vrede eller
sm�rta som hade �fverhanden; vreden �fver en or�ttvis beskyllning eller
sm�rtan �fver att se sig f�rh�nad f�r just det, som hennes sj�lslif egde
finast och vackrast.
�Och du sjelf�, sade hon till sist. �Har du ocks� kommit f�r att studera
mig?�
�Naturligtvis! Kan du verkligen tro, att en ung man, som p� allvar �mnar
bli f�rfattare, skulle komma dag efter dag lika tr�get utan den best�mda
afsigten att g�ra studier?�
Hon greps af en h�pen undran inf�r denna menniska, som var hennes son,
och som tycktes ha kommit till verlden med endast hufvud--utan hjerta.
�Jag har misstagit mig p� dig.�--Det kom sakta och sorgset.
�Det g�ra m�drar alltid. Du har idealiserat. Vid n�rmare bekantskap
skall du komma underfund med att du gjort dig f�r stora f�rv�ntningar.
Det skulle �nd� komma en g�ng, f�rr eller senare. Det �r s� godt att ha
det undanst�kadt.�
��h-ja. Kanske.�
�Jovisst! Menniskor t�la nu en g�ng inte vid att man ser dem p� f�r n�ra
h�ll. De f�rlora alltid p� det.�
�Icke alla�, inv�nde hon matt. �Icke jag.�
�N�--_jag_ g�r det �tminstone.�
�Jag har icke studerat dig l�nge nog f�r att veta om det �r sant.�
�Jo, du kan tro mig p� mitt ord. Jag �r en kolossal humbug.�--En stund
derefter klagade han �fver att det spelades piano i v�ningen under hans
rum s� att han icke kunde arbeta i ro.
�Jag funderar p� att flytta p� landet. Inackordera mig i en bondg�rd en
half mils v�g fr�n staden.�
�Det skulle du icke st� ut med l�nge.�
�Hvarf�r inte? Jag trifs b�st med mig sjelf. Jag �r inte s�llskapssjuk.�
�Och middagspromenaderna i Kungstr�dg�rden?�
Previous Page
| Next Page
|
|