|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 17
FRITIOF SPELAR SCHACK.
Bj�rn och Fritiof sutto b�da 1
vid ett schackbord, sk�nt att sk�da.
Silver var varannan ruta,
och varannan var av guld.
D� steg Hilding in. "Sitt neder! 2
Upp i h�gb�nk jag dig leder,
t�m ditt horn, och l�t mig sluta
spelet, fosterfader huld!"
Hilding kvad: "Fr�n Beles s�ner 3
kommer jag till dig med b�ner.
Tidningarna �ro onde,
och till dig st�r landets hopp."
Fritiof kvad: "Tag dig till vara, 4
Bj�rn, ty nu �r kung i fara.
Fr�lsas kan han med en bonde:
den �r gjord att offras opp."
"Fritiof, reta icke kungar! 5
Starka v�xa �rnens ungar:
fast mot Ring de aktas svaga,
stor �r deras makt mot din."
"Bj�rn, jag ser, du tornet hotar, 6
men ditt anfall l�tt jag motar.
Tornet blir dig sv�rt att taga,
drar sig i sin sk�ldborg in."
"Ingeborg i Baldershagen 7
sitter och f�rgr�ter dagen.
Kan _hon_ dig till strids ej locka,
gr�terskan med �gon bl�?"
"Drottning, Bj�rn, du f�f�ngt jagar, 8
var mig k�r fr�n barndomsdagar;
hon �r spelets b�sta docka,
hur det g�r, _hon_ r�ddas m�."
"Fritiof, vill du icke svara? 9
Skall din fosterfader fara
oh�rd fr�n din g�rd, emedan
ej ett dockspel vill ta slut?"
D� steg Fritiof upp och lade 10
Hildings hand i sin och sade:
"Fader, jag har svarat redan,
du har h�rt min sj�ls beslut.
Rid att Beles s�ner l�ra, 11
vad jag sagt! De kr�nkt min �ra,
inga band vid dem mig f�sta,
aldrig blir jag deras man."
"V�l, din egen bana vandra! 12
Ej kan jag din vrede klandra;
Oden styre till det b�sta!"
sade Hilding och f�rsvann.
VII.
FRITIOFS LYCKA.
Kung Beles s�ner g�rna drag� 1
fr�n dal till dal att be om sv�rd!
Mitt f� de ej; i Balders hage
d�r �r min valplats, �r min v�rld.
D�r vill jag ej tillbaka blicka
p� kungars h�mnd, p� jordens sorg,
men endast gudars gl�dje dricka
tvem�nnings med min Ingeborg.
S� l�nge �nnu solen t�mmer 2
sin purpurglans p� blomstren varm,
likt rosenf�rgat skir, som g�mmer
en blomsterv�rld, min Ingborgs barm;
s� l�nge irrar jag p� stranden,
av l�ngtan, evig l�ngtan t�rd,
och ritar suckande i sanden
det k�ra namnet med mitt sv�rd.
Previous Page
| Next Page
|
|