|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 8
-- Men katten _var_ den onde, och han ville ju m�rda!
Det hj�lpte icke att argumentera, det slutade med mycket bannor och en
liten sl�ng af riset. Ris var ett skymfligt straff f�r en tolf �rs
flicka, det kr�nkte Elsas sj�lfk�nsla och s�rade hennes stolthet.
Het i hyn efter basningen tumlade hon utf�r trapporna, �fver g�rden, ut
genom grindarna, genom all�n fram�t v�gen, �fver diket och in i skogen.
Hon m�ste vara ensam, kunde icke se n�gon m�nniska i ansiktet efter
detta, s� stor var skammen och of�rr�tten, som hon lidit. Hon hade f�tt
straff f�r det hon f�rsvarat den stackars hvita kycklingen mot den
svarta stygga katten -- �satan! satan!� upprepade hon p� trots -- pappa
skulle ha ber�mt henne f�r det! Men farmor var elak och dum och
or�ttvis. Hennes blod sj�d af hat till den gamla kvinnan, som slagit
henne, och f�rvirrade id�er fl�go genom hennes hufvud, medan hon sprang
utan att veta, hvart f�tterna f�rde henne. Hon skulle s�tta eld p�
g�rden! I inbillningen s�g hon redan l�gorna sl� h�gt mot skyn och
farmor kv�fvas af r�ken. Men pappa -- pappa? Och magistern? Hon
tv�rstannade, tog sig till hufvudet och drog sedan en suck af l�ttnad.
Det var ju bara en inbillning.
Hon s�g sig omkring f�r att komma underfund med, hvar hon befann sig,
och fortsatte sedan, lugnare, upp�t �sen l�ngs med en stig, som
slingrade sig mellan hvita bj�rkstammar in i m�rka furuskogen.
H�gt uppe p� kr�net stod slottet �Elsebo�. byggt af en j�tte i
forntiden. Sedan dess hade ingen m�nsklig fot utom hennes egen trampat
marken d�romkring. Visst hade hon ofta t�nkt p�, att taga pappa och
magistern med sig dit och visa dem alla slottets skatter, men hon
fruktade att sedan icke f� vara ost�rd. Nu visste ingen hvar hon fanns,
och ingen kunde finna v�gen dit, f�r det fanns ingen v�g, och slottet
s�g bara ut som tv� stora stenar med ett krypin emellan, s� d�r var hon
alldeles i fred.
Hunnen dit upp, stannade hon fl�mtande efter den anstr�ngande
bergvandringen. H�r uppe andades hon friare, d�r nere i dalen l�g det
alltid som en bekl�mning �fver henne.
Hon var f�dd i en liten by p� pusztan, och fast hon icke hade n�got
klart minne d�raf, slumrade dock st�ndigt inom henne en dunkel l�ngtan
efter sl�ttens o�ndliga vidder och gr�nsl�sa himmel. D�r nere i dalen
var himmeln afskuren p� alla h�ll af berg och taggad af granarna h�gst
uppe p� den n�rmsta �sen. H�ruppifr�n s�g hon Ryd som ett dockhus med
flyglar och uthusl�ngor vid en spegelglasdamm med hundra sm� leksaks�ar;
och v�nde hon sig �t andra h�llet, v�sterut, s�g hon djupt under sig
bortom skogen sj�lfva den tindrande bl� o�ndligheten, hafvet, som blef
ett med himmeln ytterst ute. Dit�t vette alla f�nster i Elsebo slott.
Som en drottning stiger hon in i sin borg och mottages af tusen tj�nande
andar, som s�tta guldkronan p� hennes hufvud och l�gga socker i hennes
mun och b�ra henne i guldstol till en balkong, kl�dd med purpursammet,
d�r hon tager plats. -- Hon lade sig n�mligen p� magen mellan de tv�
stenblocken, skrufvade sig som en f�gel f�r att f� det bekv�mt i redet,
st�dde armb�garna mot den mjuka mossan och l�t ansiktet sjunka i
h�nderna som i en klyka. S� f�rdjupade hon sig med blicken i den
sjunkande solen, tills svarta fl�ckar dansade f�r hennes �gon, och hon
blef yr och k�nde en gr�tande l�ngtan att f�lja det flyende ljuset,
lefva i en evig sommars aldrig bleknande dag.
�h, vingar, vingar! Hon str�ckte ut armarna, som om hon v�ntat, att
luften skulle b�ra henne. Hur m�nde det vara d�r bortom det bl�? Finns
d�r skogar och sj�ar och berg, som h�r, och sm� g�rdar med gamla elaka
farm�drar i? Hvar lefva hj�ltarna, som fyllt jorden med sina bragder?
Hvar fanns allt vackert, som leker i drottning Elsas dr�mmar? Ack,
guldkronan p� hennes h�r �r en gammal sk�lla och hennes slott en lya
utan tak!
Det pinglade i luften, det var v�llingklockan fr�n Ryd; och nu klang det
doft och h�gtidligt, det var helgm�lsringningen fr�n Tibble. Nu brunno
visst alla f�nster i kyrkan djupt under skogen, fast hon ingenting kunde
se. Det var mycket som fanns, fast man icke kunde se det och mycket som
s�g annorlunda ut, �n det var. D�r s�g det nu ut som om solen gick ned,
men det var icke sant. Det var bara jorden som v�nde sig bort fr�n
ljuset. En snabb h�st, som sprang v�sterut �fver haf och land, skulle
aldrig hinnas af natten. Den skulle komma tillbaka i morgon, �sterifr�n,
frustande i soluppg�ngen. Men den som var liten och r�dd fick skynda sig
hem nu, f�r det var redan m�rkt under granarna, och Den Onde lurade
�fverallt.
Elsa k�nde kalla k�rar �fver ryggen och gaf sig till att springa utf�r
sluttningen. Hon tyckte sig h�ra tassande ljud och t�nkte p�, att hon
nyss velat t�nda eld p� g�rden och br�nna farmor. D� och d� v�nde hon
sig i flykten och s�g sig tillbaka; och hvar g�ng det riktigt knastrade
eller flaxade till i skogen, stannade hon, till trots f�r sin �ngest,
och lyssnade uppm�rksamt f�r att utr�na, hvarifr�n ljudet kom.
Previous Page
| Next Page
|
|