|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 4
�Nej, af turnyrspektaklet,� f�rklarade en annan, gl�msk af regeln, att �det
passande� aldrig f�r vara fr�nvarande der en karl �r n�rvarande.
Lyckligtvis s�g v�r kapten s� oskyldig ut, att vi ej t�nkte oss m�jligheten
af att han sett vissa sm�, i r�dt ornerade cirkusbyggnader i
manufakturhandlarnes f�nster, och vi hoppas, att han aldrig f�rr �n
f�ljande morgon hyst n�gra l�sa baktankar, d� han sett moderna
qvinnofigurer p� ryggen.
Emellertid stod regeln, att delad b�rda �r ljuf att b�ra, klar f�r oss alla
fem, och d� ingen af oss hade annat val, �n att dela den med tillhjelp af
ofvann�mda mod, besl�to vi att p� tre veckor anl�gga det och under tiden
adla det till resv�ska, n�got som antydde v�ra mordiska afsigter mot
vidundret, ty i v�ra dagar m�ste det vara en mycket stark st�llning, som
skall f�rm� uppb�ra nytt adelskap. Nu bar det af i land f�r att k�pa god,
fast domestik, och var saken f�r allvarsam att n�gon ens skulle kunnat
dr�mma om, att vi f�r en stund sedan raglat ut ur en bod, der fyra af oss
vexlat svenska tior under f�rev�ndning att k�pa tio f�stn�lar. D� voro vi
fulla af skratt �fver ingenting, nu kastade redan skuggan af turnyren ett
modernt pessimistiskt m�rker �fver v�r v�g �hem� till Z�phyr.
H�r t�ndes nu ljusen i kronan, och den lilla fina d�ckssalongen
f�rvandlades till ett mellanting af systuga och skomakareverkstad, ty
kaptenens f�rel�sning om nyttan af oljeduksdamasker hade gjort s�dant
intryck p� tv� af hans fem �h�rare, att de besl�to f�lja hans r�d. Jag vill
ej p�st�, att alla �ngb�tskaptener borde bli f�rel�sare eller att alla
f�rel�sare borde bli _kaptener_, men jag anser mig b�ra p�peka den ovanligt
lysande frukten af en svensk f�rel�sning.
Medan v�ra sj�lar upp �fver �ronen voro f�rdjupade i v�ra p�sar, hvilka
d�ptes till torn-uren, gl�mde vi att Z�phyr hyste �nnu en nattg�st, en
�lskv�rd stockholmare--jag vill samla gl�dande kol p� hans hufvud!--som nu
falskeligen l�g vaken bakom sin damastgardin. F�ljande morgon m�tte han oss
skrattande, s� t�rarne perlade ned f�r hans n�sa, och lofvade att han i ett
resebref till en stockholmstidning skulle g�ra v�ra torn-ur riksbekanta. Vi
hade tyv�rr ej haft tid att taga patent p� uppfinningen, derf�r kunna vi ej
taga ut st�mning mot mannen, fast han l�r ha gjort allvar af sin hotelse,
hvadan det blott �terst�r mig att bekr�fta, att det �r _oss_ han
beskrifvit. Och dock sj�ngo vi s� muntert:
�N�r du vil p� fj�ldesti
og skal nisten sn�re,
l�g s� ikke mere i
end du last kan f�re.
Drag ej med dig dalens tvang
i de gr�nne lider,
skyl dem i en frejdig sang
ned ad fj�ldets sider!�
Men vi sj�ngo ej om hur mycket vi lagt i p�sarne.
Efter resfrukosten st�lde v�r kapten det s�, att vi alla fem _h�ndelsvis_
m�ste defilera f�rbi honom. Han nj�t tyst vid �synen af v�ra moderna
figurer, men n�r den sista i raden gick f�rbi honom, hviskade han till
henne: �S�g Ave, att hon alltid b�r beh�lla denna moderna--h�llning, hon
ser rent af stolt ut p� ryggen�. Der var ock en annan kapten, en gammal
bekant och nu v�r tillf�llige reskamrat, han bara teg och stirrade,
synbarligen utan att begripa hur vi kunnat bli s� omskapade p� n�gra f�
timmar.
T�get till Ejdsvold gick vid niotiden, derf�r blef der ej tid till l�nga
naturhistoriska begrundanden innan vi sutto instufvade i en kup� och
mottogo v�ra v�nners faderliga f�rmaningar och far v�l. S� st�ngdes--icke
sl�ngdes, som hos oss--kup�d�rren igen och vi uthvisslades fr�n Kristiania.
III.
Ejdsvold.
Denna plats borde ha kunnat uppv�cka v�rt slumrande historiska intresse
under f�rden p� jernbanan dit, om ej naturen g�tt �fver bokl�rdomen och
drifvit oss till idel naturbetraktelser.
Vi voro dock samvetsgranna nog att f�rh�ra hvarandra sm�tt i �Odhners
stora� samt �i sjette delen�, sid. 58, af Teoferon S�ve, och f�rvissades
om, att en af oss felfritt kunde l�sa upp strofen: �R�ckande hvarandra
h�nderna, bildade de en stor br�drakedja, hvarp� de under ropet: Enige och
trofaste intill dess Dovre faller! under djup r�relse �tskiljdes.� Detta
var mer �n nog, ty vi ville ej t�nka p� dagspolitiken, men vi �nskade
innerligt, att h�gern och venstern m�tte lefva s� pass enige, att Dovre
kunde st� medan vi vandrade i Norge.
Previous Page
| Next Page
|
|