|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 1
SVENSK DIKTNING.
BERNHARD ELIS MALMSTRÖM
föddes i Närke år 1816. Vid Uppsala universitet studerade han först till
präst, men de humanistiska studierna, särskilt historia, filosofi och
Greklands klassiska litteratur, lade snart beslag på hans intresse.
Efter avlagd filosofie doktorsgrad blev han docent i ästetik och
slutligen, efter lång väntan, år 1859 professor i ästetik,
litteratur- och konsthistoria.
Han framträdde tidigt som skald och vann livligt bifall--blott 34 år
gammal invaldes han i svenska akademien. Men denna vackra, löftesrika
vår följdes ej av någon rik sommar. I slutet av 1840-talet förstummades
hans sång nästan helt och hållet; blott undantagsvis ljöd den vid någon
väns eller lärares grav. Men från hans lyra ha klingat några av de mest
smekande, smältande toner, som ljudit i svensk sång. Det är dock ej
alltid, innehållet motsvarar den betagande vackra formen; hans kanske
mest berömda dikt "_Angelika_" är i sitt musikaliska välljud vacker som
sommarvindens sus i grantopparna och--lika enformigt tröttande i sin
innehållslöshet. Men Malmström hör alltjämt till Sverges mest folkkära
och helst lästa skalder, och varhelst svensk tunga ljuder, skall helt
säkert hans "_Vi suckar det så tungt uti skogen_?" aldrig förlora sin
förmåga att smeka örat och röra sinnet.
Sluten till lynnet och svårtillgänglig, levde Malmström i ensamhet och
tillbakadragenhet ett föga lyckligt liv, alltmera främmande för den
ungdom, vars uppburne talman han en gång varit och för vilken hans
hjärta alltjämt klappade varmt bakom det slutna skalet.--Efter blott
några dagars sjukdom avled han år 1865.
VI SUCKAR DET SÅ TUNGT UTI SKOGEN?
Och liten pilt han sitter en kulen höstekväll
och leker tyst inunder gula linden.
Han ser, hur ljusen brinna uti Gud Faders tjäll,
och hör, hur löven prassla under vinden.
Men huru länge pilten i sina drömmar satt, 5
allt mörkare blev skogen uti septembernatt.
Då suckar det så tungt uti skogen.
Och liten pilt han lyssnade, blev hemsk uti sitt mod
och började att springa utåt leden.
Han tänkte stygga tankar och skrämde upp sitt blod 10
och vilsegick på ljungbevuxna heden.
Han tänkte uppå fader, på mor och syskon kär:
"Gud nåde mig, som liten är! Om väl jag vore där!"
Då suckar det så tungt uti skogen.
Men månen träder stilla ur sönderbrusten sky 15
och kastar silvertäcket över jorden.
Och skuggorna förskräckta till bergens fötter fly,
och trollena de flyga uppåt norden.
Och bergens toppar glimma, men skogen han är mörk,
och uven sjunger sorgesång i regnbegjuten björk. 20
Då suckar det så tungt uti skogen.
Och liten pilt han löpte utöver vidan hed
och tänkte på så mången gammal sägen.
Och himlens stjärnor skredo, och natten led och led,
men ej så träffade han rätta vägen. 25
"I blida stjärnor alla uppå den höga stig,
I vissnade små blommor, o, sägen, sägen mig:
vem suckade så tungt uti skogen?"
Men alla stjärnor tego, och liten blomma teg,
och pilten många bittra tårar fällde. 30
Så kom han till små älvors tjäll. Med vingesnabba steg
han mitt i deras lätta ring sig ställde.
"O I, som träden dansen på ljungbevuxen stig,
I skönaste små syskon, o, sägen, sägen mig:
vem suckade så tungt uti skogen?" 35
Previous Page
| Next Page
|
|