|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 72
William kom i skymningen. Han hade p� senare tiden st�ndigt varit i godt
hum�r, och det hade kommit i hans v�sen n�got menskligt och fritt, som
icke undgick modern. Hennes eget s�tt hade ocks� dervid blifvit
frigjordt fr�n det tryck som hans reservation ut�fvade p� henne; och
denna lyckliga f�r�ndring tillskref modern i tysthet den unga flickans
n�rvaro. Derf�r stred hon mot det i grunden of�rdelaktiga f�rsta
intrycket, fullt besluten att �fvervinna det. Hon trodde icke att
f�rh�llandet emellan de unga skulle bli af den beskaffenhet, att det f�r
allvar grep in i n�gonderas lif; men hon gladde sig vid tanken p� att
det kanske kunde spela en afg�rande roll i sonens utveckling.
�Vet du hvem h�r har varit p� bes�k i f�rmiddag?� fr�gade hon muntert.
Han gick fram till henne och klappade henne till h�lften smeksamt till
h�lften sk�lmskt p� ena kinden.
�Ja�, svarade han och sm�log. �En liten sk�nsk fr�ken. Hvad tyckte du om
henne?�
�R�tt bra.�
�Det gl�der mig. Jag skulle gerna vilja att hon umgicks med dig. Det
kunde hon ha nytta af.�
�Det f�r hon gerna.�--
Williams bes�k blefvo efterhand kortare �n vanligt; han kom hvarje dag,
men han hade f�tt en elak vana att se p� klockan; det hade han aldrig
brukat f�rr. Han ber�ttade sjelf, att han skulle tr�ffa n�gon; och
modern visste hvem denna n�gon var. Han talade ocks� om deras promenader
p� tu man hand: �Jag tycker om t�sen. Det �r en frihet fr�n
konventionalism hos henne som �r h�gst ovanlig och som g�r att vi kan
umg�s alldeles som kamrater�, sade han.
De umgingos ocks� alldeles som kamrater. Hon var inackorderad hos en
pensionerad majorska och hade sitt eget rum. Han bes�kte henne hvarje
f�rmiddag; och om aftnarne gingo de ut tillsammans. Han v�ntade henne p�
h�rnet hvarje kv�ll kl. 7 och hon kom s�rdeles punktligt. S� str�fvade
de omkring p� gatorna, s�go in genom de upplysta butiksf�nstren och
tittade p� folket, glada och muntra som tv� l�ssl�ppta skolbarn.
Dessa promenader hade f�r henne hela nyhetens lockelse; de fingo ocks�
f�r hennes jakobin-natur en pikant anstrykning af n�got �opassande�, som
smekte hennes f�f�nga. Det var nu en g�ng hennes stolthet att f�retaga
sig s�dant, som ingen annan liten fr�ken skulle v�ga f�retaga sig--utan
att dock uts�tta sig f�r n�gon st�rre fara. Och slutligen drefs hon steg
f�r steg fram�t af sin nyfikenhet.
En kv�ll d� de gingo p� Drottninggatan stannade hon och sade:
�Det �r ju h�r ni bor?�
�Ja. Har ni lust att helsa p� mig?� fl�g det ur honom.
Hon blef icke det ringaste f�rv�nad.
�Ja, hvarf�r inte?�
De gingo uppf�r trapporna, sm�go sig f�rsigtigt p� t�; och n�r de kommit
in i den lilla dubletten riglade William d�rren.
�Ses�, sade han. �Nu �ro vi i s�kerhet.�
Han t�nde lampan och hon gick omkring i rummet, mycket hemmastadd,
m�nstrande allt med nyfikna blickar. Till sist satte hon sig i hans
skrifstol och bl�ddrade bland papperen p� bordet.
�Nu ska' vi se, hvad ni skrifvit�, sade hon.
William l�t henne h�llas. Hennes n�rvaro fyllde honom med gl�dje. Det
var som en f�rsta skymt af en tid utan f�rdomar och skrupler; hon var
f�r honom en dr�m, som f�tt lif, f�rverkligandet af en tanke som varit
hans ungdoms stora k�rlek. Han var betagen af en k�nsla som n�rmast
liknade en helig v�rdnad; och som hon gick der omkring i hans rum, fri
och otvungen, anade han f�r f�rsta g�ngen att han �lskade henne.
Detta gaf hans s�tt emot henne vid detta hennes f�rsta bes�k en
anstrykning af ridderlig uppm�rksamhet som det aldrig skulle ha fallit
honom in att bevisa henne under andra omst�ndigheter och som just stod i
skarp kontrast mot den utmanande, frivola jargong, som han begagnade
gentemot unga damer ute i s�llskapslifvet.
Previous Page
| Next Page
|
|