|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 60
Detta gjorde henne s� mycket mer ondt som hon efterhand hade kommit till
den �sigten, att sonen skulle varit l�ttare att locka fram ifall hon
strax haft mod att handla i enlighet med sin instinkt och m�tt honom med
sitt v�sens hela v�rme och �mhet. Han skulle ha ryckt till vid f�rsta
ber�ringen men han skulle slutligen ha insett, att detta var det enda
naturliga s�dan hon nu en g�ng var. I st�llet hade hon sjelf krympt ihop
f�r hans ov�nlighet; hon hade spelat sin roll s� l�nge att han vant sig
vid den och om hon nu pl�tsligt lade den af skulle han anse det som
f�rst�llning och st�ta henne tillbaka.
Hon m�ste se tiden an, f�lja hur hans lif utvecklade sig, v�nta och
hoppas.
William hade hyrt sig ett par rum vid Drottninggatan, han hade �tertagit
sin plats som teateranm�lare vid bladet och till och med under de f�rsta
dagarne haft energi nog att s�tta sig ned och skrifva ett litet
enaktssk�despel, till hvilket han f�tt id�en under sin resa. Han hade
inlemnat det till de kongl. teatrarne och det hade antagits till
spelning. Modern anade ingenting om det f�rr �n hon en dag s�g notisen i
tidningen.
Hon blef glad, men under gl�djen skorrade en annan st�mning igenom,
n�got af den bitterhet man k�nner vid en of�rtjent �sidos�ttelse. Hans
inbundenhet s�rade henne n�stan som en f�rol�mpning. Hvad hade varit
naturligare �n att han ber�ttat detta f�r henne, sin mor.
Herr Hedstr�m, som kom upp p� en liten visit samma f�rmiddag, var lika
f�rv�nad �fver nyheten som hon sjelf. Han hade icke heller anat
n�gonting, och detta var till icke ringa tr�st f�r modern, som i sitt
stilla sinne ans�g Hedstr�m f�r sin farligaste rival, s� farlig att det
fans �gonblick d� hon till och med k�nde vissa symptomer af svartsjuka
gentemot honom.
Efter middagen kom William som vanligt och slog sig ner med sina
cigaretter p� sin favoritplats, den bekv�ma l�nstolen i h�rnet vid
kaminen.
�N�, du har ju f�tt en pjes antagen vid dramatiskan�, sade modern.
�Gratulerar!�
�Tack.�
�Jag s�g det i tidningen i morgse. Sedan kom herr Hedstr�m h�rupp p�
f�rmiddagen. Han var mycket f�rv�nad.�
��fver att de spela annat �n tyska farcer?�
�Nej, �fver att du ingenting n�mt om pjesen.�
Han sm�log.
�Det var ocks� n�'nting att tala om.�
�N�r skref du den?� fr�gade modern.
�Strax jag kom upp. Det �r bara skr�p.�
�Hur l�nge h�ll du p� med den?�
�Ah, ett par dar. Tre eller fyra.--Du �r ju en riktig stor-inqvisitor.�
�Ja, naturligtvis!� skrattade hon. �F�r det jag g�r dig ett par fr�gor
n�r du aldrig sjelf ber�ttar n�gonting.�
�Jag visste inte att det der kunde intressera dig. Och f�r resten�,
tillade han med en axelryckning �--det �r s� sm�aktigt att tala om sig
sjelf.�
�Och s� f�rv�nar det dig �nd� att man n�gong�ng f�r lust att vara
'stor-inqvisitor'.�
�Ja. Jag har verkligen s� sv�rt f�r att tro, att det kan intressera
andra, hvad jag finner p�.�
�Generar det dig om jag fortfar med min inqvisiton en stund?�
��hnej. G� p� du bara.�
�N�. Hvad finner du p� nu?�
Previous Page
| Next Page
|
|