|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 46
En dag d� han i s�llskap med fr�ken Hagberg kom att g� f�rbi den lilla
bokhandelsfilialen i societetshusets k�llarv�ning proponerade han att de
skulle g� bort och se p� hvad nytt som utkommit. F�rest�nderskan, som
k�nde honom fr�n gammalt, helsade honom med ett v�nligt: �goddag herr
Zimmermann!� och William b�rjade m�nstra de p� disken framlagda
b�ckerna. Der l�g bland annat hans egen gamla novellsamling vid sidan om
_Resebilder_ af Kate Zimmermann.
�Har ni s�lt m�nga exemplar af min bok, sedan jag kom hit?� fr�gade han.
�Tre exemplar�, svarade f�rest�nderskan sm�leende.
�Till damer--v�l?�
�Naturligtvis.�
�H�r--fr�ken--s�g mig till hvilka. Det kan ha sitt intresse att veta.�
�Fr�ken har k�pt ett�, sade f�rest�nderskan med en gest till fr�ken
Hagberg.
William sm�log.
�S�-�. Hvilken �ra f�r f�rfattaren!�
�Det hjelper alltid p� afs�ttningen n�r herr Zimmermann kommer. I fjol
s�lde jag inte ett enda exemplar.�
William k�pte ett exemplar af moderns Resebilder och de gingo vidare h�n
emot badhusparken,
�Jo, ni �r mig en fin liten fr�ken�, sade han d� de kommit utan
h�rh�ll.
Hon brast i skratt. Hon hade alltifr�n b�rjan l�tsat som om hon utm�rkt
v�l k�nde till William Zimmermanns liter�ra produktion.
�Hvad vill ni jag skulle s�ga? Jag vet ju hur f�f�nga herrar f�rfattare
�ro.�
��n sen? Hvem har bedt er fjeska f�r min f�f�nga?�
�Det roade mig nu.�
�Och man ska' g�ra allt hvad som roar en?�
�Ja.�
�Det ska' jag komma ih�g.�
De satte sig p� en soffa midtf�r springvattnet med guldbollarne; han
fr�gade henne om hon l�st moderns bok.
�Ja, naturligtvis.�
�P� samma s�tt som ni hade l�st min?�
Hon skrattade; men svarade icke.
�Jag k�pte denh�r f�r att ge er den; men om ni redan l�st den s� . . .�
han r�ckte den till h�lften fram och hon tog emot den med en liten nick
och ett ogeneradt, skrattsjukt �gonkast som tycktes s�ga: herregud, kan
ni inte f�rst� att jag ljuger! Men ser ni jag �r inte r�dd f�r att
tillst� det.
William hade efterhand kommit att v�nja sig till fr�ken Hagbergs
s�llskap s� att han numera knappast kunde undvara det. Han sk�mtade
sjelf der�fver: �Man kan v�nja sig till det otroligaste�, sade han till
henne med en blick som just sade motsatsen och som hon mycket v�l
senterade. Hon hade nemligen ocks� hunnit att v�nja sig till hans
jargong och hon uppfattade nu allt hvad han sade just p� r�tta
s�ttet--�psykologiskt, inte efter orden. Hvem fr�gar efter orden? Orden
�ro till f�r att d�lja tankarne�.
Detta gaf William en frihet att tumla sig med paradoxer, som han sjelf
ans�g vara grunden till det v�lbehag han k�nde i hennes s�llskap. Hon �
sin sida blef ocks� dag efter dag mera intresserad af denna lek med ord,
detta st�ndiga f�ktande, som fick sin sp�nning deraf att hon aldrig
visste _hvad_ han menade, endast att han _icke_ menade just det, som han
sade. Han hade en vana att taga allt en bagatelle, att tala om allt med
den l�tt sarkastiska ton, som intet f�rr�dde af hans egne tankar och
k�nslor, men lemnade hennes fantasi fritt spelrum.
Previous Page
| Next Page
|
|